I'd like to be. Under the sea, jätteskalbaggar och Rymdsmurfar.
Nu har både Pontus och Filip fått chansen att återvända till vårat steampunkparadis Rapture.
En stad under vattnet där dom stora tänkarna inte hindras av samhällets regler.
En stad där förskare får göra vad dom vill, precis som alla andra. Inga normer som stoppar människans framtåg.
Låter inte det som en perfekt värld? Den värld där alla står för sin egna lycka. Där man måste dra sitt strå till stacken. Samhällets parasiter kastas ut, ingen får snålskjuts genom livet.
Det är den grundläggande och starkaste stöttepelaren i Bioshocks historia. Som någon lysande stjärna lyckats förutspå har uppfäljaren till nämnda Bioshock släppt. En uppföljare till en av de mest gripande och känsloväckande berättelser jag upplevt. Hästlängder mer än vad rymdsmurfarna på Pandora någonsin kunde drömt om att göra.
Alla ni som nu suckar för er själva och tänker "Han kan inte vara seriös. Aldrig kan något som ett spel berätta en historia på ett sätt som en film eller bok kan göra." har gått miste om några underbara historier. Det har såklart alla som inte läst Liftarens guide till galaxen också gjort. Likväl har jag missat många rullande bildrutor och pappersark fyllda med skildringar jag skulle älska ända in i de djupaste djup av min själ.
Alla människor drivs av olika saker och njuter av olika sorters media. Vissa gillar schlager, andra death metal. Vissa gillar komdier, andra drama. Jag å andra sidan, när det gäller böcker gillar antingen betänkvärda djupa berättelser eller olika syner på människans brister och hur sårbara och bedrövliga vi är. Inget drar i mina intressetrådar så hårt. Om inte allt för länge tänker jag plocka hem Förvandligen av Franz Kafka en av det tidiga 1900-talets stora, melankoliska författare.
Åter till Avatar då. Det var ungefär 3 veckor sen jag såg den en lördagkväll i slutet på Januari. Ingen dålig film, absolut inte. Jag njöt i stora drag av den. Tyvärr kändes den väldigt blaskig och förutsägbar ibland. Fin inriktning med människan som "bad guy" i vilket fall som helst. Men jag såg inte i första hand filmen för historians skull. Na'vi folket vad charmiga så det räckte och blev över, men alla händelser runt dom kändes precis som "Random Spacemarine movie number 15" inget speciellt där förutom någon tweak här eller där bara. Menmen, kommer det uppföljare tänker jag se dom och njuta i fulla drag av den underbara värld som byggts upp.
Med dom orden väljer jag att sluta kvällens inlägg. Förhoppnigsvis dröjer det inte 3 veckor till nästa inlägg.
Nedanför följer ett stycke underbar artwork från Bioshock 2.
PS. Jag snurrade just igång "I am Rapture. Rapture is me", en ny vinyl LP med hela original Bioshock soundtracket. aldrig tidigare jag hört något så vackert komma från en vinylskiva.
En stad under vattnet där dom stora tänkarna inte hindras av samhällets regler.
En stad där förskare får göra vad dom vill, precis som alla andra. Inga normer som stoppar människans framtåg.
Låter inte det som en perfekt värld? Den värld där alla står för sin egna lycka. Där man måste dra sitt strå till stacken. Samhällets parasiter kastas ut, ingen får snålskjuts genom livet.
Det är den grundläggande och starkaste stöttepelaren i Bioshocks historia. Som någon lysande stjärna lyckats förutspå har uppfäljaren till nämnda Bioshock släppt. En uppföljare till en av de mest gripande och känsloväckande berättelser jag upplevt. Hästlängder mer än vad rymdsmurfarna på Pandora någonsin kunde drömt om att göra.
Alla ni som nu suckar för er själva och tänker "Han kan inte vara seriös. Aldrig kan något som ett spel berätta en historia på ett sätt som en film eller bok kan göra." har gått miste om några underbara historier. Det har såklart alla som inte läst Liftarens guide till galaxen också gjort. Likväl har jag missat många rullande bildrutor och pappersark fyllda med skildringar jag skulle älska ända in i de djupaste djup av min själ.
Alla människor drivs av olika saker och njuter av olika sorters media. Vissa gillar schlager, andra death metal. Vissa gillar komdier, andra drama. Jag å andra sidan, när det gäller böcker gillar antingen betänkvärda djupa berättelser eller olika syner på människans brister och hur sårbara och bedrövliga vi är. Inget drar i mina intressetrådar så hårt. Om inte allt för länge tänker jag plocka hem Förvandligen av Franz Kafka en av det tidiga 1900-talets stora, melankoliska författare.
Åter till Avatar då. Det var ungefär 3 veckor sen jag såg den en lördagkväll i slutet på Januari. Ingen dålig film, absolut inte. Jag njöt i stora drag av den. Tyvärr kändes den väldigt blaskig och förutsägbar ibland. Fin inriktning med människan som "bad guy" i vilket fall som helst. Men jag såg inte i första hand filmen för historians skull. Na'vi folket vad charmiga så det räckte och blev över, men alla händelser runt dom kändes precis som "Random Spacemarine movie number 15" inget speciellt där förutom någon tweak här eller där bara. Menmen, kommer det uppföljare tänker jag se dom och njuta i fulla drag av den underbara värld som byggts upp.
Med dom orden väljer jag att sluta kvällens inlägg. Förhoppnigsvis dröjer det inte 3 veckor till nästa inlägg.
Nedanför följer ett stycke underbar artwork från Bioshock 2.
PS. Jag snurrade just igång "I am Rapture. Rapture is me", en ny vinyl LP med hela original Bioshock soundtracket. aldrig tidigare jag hört något så vackert komma från en vinylskiva.
//F
Jimmy Tamborello
Jävla Posten, eller är problemet att jag bor norr om sundsvall? Jag blev väldigt glad när jag i måndags fick veta att mitt paket hade skickats från Stockholm och att det skulle ta en eller två dagar. Igår kväll befann sig fortfarande paketet i huvudstaden. Åh, nitans post sortering. Förhoppningsvis har jag mitt fantastiska paket imorgon efter skolan. Då blir det nörd-glägje bloggande i stället för emo/klagomåls inlägg som det blir allt för ofta. Jo vad detta hemliga paket innehåller lär ni få se imorgon. God kväll på er och era banala behov
//P
//P
