bloggtorka 2.0 deluxe ™

Jag har väldigt svårt för att skriva någonting som är lite glatt. Allting har liksom en tendens att bara gå dåligt just nu men jag orkar inte beskriva hur det känns. Inte här på bloggen i alla fall. Och det är väl därför jag inte har bloggat på allt för länge. Jag orkar inte beskriva hur jag känner för någonting just nu. Det enda jag kan säga är att jag gillar smörgåsar. Tack och ha en bra dag.

Ingen bild blev det heller

//P

Nödinlägg

På begäran av allas våran småtomte Mattias kommer det ett fint litet inlägg för er alla.
Nu är det helg, vårterminens andra för att vara precis. Ikväll agerar 10 svettiga 18-åringar mina rumsgrannar. Var och en utrustad med en dator. Temperaturen ligger högt över det normala men alla njuter för fullt. Jag likaså.
Det är något speciellt med att LANa. Att få släppa ur sig all sin nördighet är en otrolig känsla, precis som att sitta uppe hela natten med sina närmaste vänner. (Om det nu är dom du LANar med)
Om ett tag flyr jag krigszonen till Sofia för att ännu senare somna och ladda inför morgondagen.
Dagen jag välkomnas in i det moderna samhället. Jag ska nämligen pallra mig upp till Piteå och glutta på Avatar i 3D(!) peppad till MAX!
Kort lägesuppdatering.
Obehagligt snygg datoranimation

//F

Filip och Pontus, fotografernas skräck

Igår hände det en grej, jag och Pontus (Emma, Angelica och Andreas) fotograferades på RIKTIGT! om man kan säga så. Med mycket blixt och liknande. Emma, Angelica och Andreas var jätteprofessionella. Stora tummar upp till er. Jag och Pontus däremot. Inte lika, vi flängde mest omkring och var störande. Ajja, någon bra bild borde man lyckats kräma fram. Förhoppningsvis.
Och nu är vårterminens andra vecka startad, med alla håltimmar som hör till. Men jag klagar inte. Nu får man trots allt en chans att umgås med människor. Något som man inte kan neka till att ha saknat lite.
För det 3:e så kan ni skylla hela bloggens inaktivitet på mig. Jag har helt enkelt varit lat och inte orkat.
//F


A Slice Of Bread: Infinite Possibilities

Jag ska göra en dokumentär om mackor, en hyllning till gott bröd och allt som man kan lägga på det. A Slice Of Bread: Infinite Possibilities ska den heta.  Kommer till en bio nära dig! Jag siktar på första kvartalet 2011.
Manus & regi: Pontus Hedenström
Ungefär allt annat: Typ samma som ovan


Vi ses på bioN 2011

//P

Kalawesome till folket

Goda nyheter ni trogna läsare där ute. Väldigt goda nyheter!
Som alla vet så sålde jag och min kollega Pontus t-shirts med ett eget tryck förra månaden och på ett förslag (som jag tror kom från Angelica) skickade Pontus ett intressemail till T-Shirt store.
Kort och gott har vi lyckats sälja vårat tryck till dom och tjänat en liten slant. Framför allt är jag och Pontus mest dopaminfyllda på grund av att ha lyckats få ut en design till massorna. Att se att vårat verk uppmärksammats.
Vi vet inte i nuläget om tröjan kommer säljas i butik (mest troligt inte) men kommer säljas via deras hemsida.

Så alla ni som köpte tröjor förut! Känn er speciella. Ni som fick Kalawesome ut till mängden.
GOOD JOB!
//F

Im here in my mold

Mer musik-bloggande. Nyss slog det mig. Endel människor lever på att förstöra riktiga musikers verk. The Verves Bitter Sweet Symphony är en otroligt jävla bra låt, så perfekt i så många anseenden. Det mer än bara stråket som gör låten. Basgången gör väldigt mycket, sången gör mer, trummorna är rakt igenom awesome och gitarren spelar lika stor roll som alla andra instrument. Sen är allt ihop-lappat på ett sätt som närmar sig perfektion. Detta har dock inte Jason Derulo insett. Varför Jason? Varför? Jason tog stråk slingan, loopade den i tre minuter och rappade till detta. Jag vill bara gråta. Jason Durelo våldtog Bitter Sweet Symphony samtidigt som han klöste den och hällde tabasko i såren som hans långa äckliga naglar hade åstakommit. Detta gjorde han tills den dog. Sedan dumpade han den i första bästa dike och pissade på den. Ungfär så känns det. Det enda som är jobbigare än det faktum att han verkligen har gjort det är att hans version verkar vara mer upskattad än The Verves orginal version, The Verve har 1 200 000views och Jason har 1 900 000. Varför världen? Varför? Nå, här har ni båda versionerna. Om ni har läst igenom detta så tror jag att ni vet vilken av dom jag föredrar.

The Verve (spansk sub=wiiiiieeee)

Och detta var då Jason

Läggdags

//P

Ehm...Ridå *knack-knack* Musik!

För er som inte visste om det så lyssnar jag på musik ungefär 80% av min vakna tid. Ändå så har jag inte musik-bloggat något än. Kanske för att jag inte vill att hela världen ska lyssna på samma musik som jag, kanske för att jag antar att ingen bryr sig om vad jag gillar. Fast nu orkar jag inte bry mig om detta utan det har blivit dags för mitt första musik-tips. Bandet heter Death Cab For Cutie och är döpt efter en låt av the Bonzo Dog Doo Dah Band. Låten jag tycker att ni ska lyssna på heter Marching Bands of Manhattan och den låter lite såhär



Sorrow drips into your heart through a pinhole
Just like a faucet that leaks and there is comfort in the sound
But while you debate half empty or half full
It slowly rises, your love is gonna drown

Att det är extremt awesome lyrics gör inte låten sämre. Gillar låtens lyrics inte så kan du inte engelska helt enkelt. Eller så är du typen som bara gillar Lady Gaga (Po-po-po-pokerface, po-po-pokerface) eller Pitbull(One, two, three, four, uno, dos dres, qattro) och då har du absolut inget på den här bloggen att göra. Nu ska jag nog sova kanske. Tidig-kväll ni vet, så ehm... God Natt Filips Kusiner

En bra dag att sitta inne

Idag är det kallt, väldigt jävla kallt. Ungefär -30 grader och jag tycker det är ok.
Nu har jag trots allt en riktig anledning till att sitta inne och inte göra något. :)
Förhoppningsvis hinner det blir varmare till skolan börjar om. Nästa vecka.
Ser ni fram emot det? Det gör visserligen inte jag men någon gång ska det väl hända. Nu råkade det bli nästa vecka men vafan, det kunde varit värre antar jag.
För övrigt har jag inget att skriva om, ibland är det så. Jag känner att lov, och helger, kan bli svåra att få intressanta. Mycket eftersom jag inte tänker så djupt då och jag känner själv hur ointressant det är att läsa om mitt vardagsliv. Gör jag det så är jag precis som vilken annan bloggare som helst. Något jag gärna undviker.
Med dessa välvalda ord avslutar jag detta trevliga inlägg.
Förhoppningsvis ökar inläggen när skolan börjar om.
//F
Dagens trogne följeslagare

Livet är ett stillastående vattendrag

Som titeln så fint beskriver så han det inte hänt så jättemycket speciellt i mitt liv. Hade rejält med näsblod i natt ... så intressant är mitt liv just nu. Utan skolan har jag inte mycket energi att hitta på något.
Att blogga innebär att få något ointressant att låta intressant. Något jag inte riktigt fått kläm på än.
Ajja, nu är det dags att skriva något annat. Som ni flesta vet så är det nu nytt år 2010 för att vara precis. För mig känns det precis som 09. Ingen skillnad. För mig är det Januari nu, precis som det var Januari förra året, ingen skillnad. Dessutom kan jag lova att December kommer i år också. Året är ett hjul. Det slutar där det börjar. Vem bestämde att December skulle vara årets sista månad? Finns det ens någon logisk förklaring till det?
Nå, nu ska jag slita mig från datorn och krypa ut och frysa.
//F

There is a light that never goes out

Erik stapplade nyss ut ur dörren, iförd sin nya jacka. Vi har sett två riktigt bra filmer i kväll, två extraordinärt bra filmer faktist. Detta resulterar såklart i två filmtips. Rocket Science var den första filmen vi såg. Filmen handlar om en härligt tillbakadragen pajsare som har överdrivna talsvårigheter. Grabben träffar sitt livs kärlek som insisterar på att han ska ansluta sig till skolans debatterings klubb. Grabben får problem eftersom att han sta sta stammar ganska ordentligt. Både jag och Erik var rörande överens om att Rocket Science var en fruktansvär härlig film. Den andra filmen vi såg var Good Will Hunting. Den handlar om en kille som är väldigt smart. Handlingen har helt klart mer djup men jag känner inte riktigt för att beskriva allt som händer i filmen eftersom att jag har en helt klart viktigare och mer provocerande sak att skriva om innan jag går och lägger mig. Jag kom fram till en sak i kväll. Lady Gagas musik är inte helt olik Nicke & Mojjes musik (förlåt Nicke & Mojje). Med den lilla skillnaden att Nicke & Mojjes lyrics är väldigt mycket mer relevanta och genomtänkta. Men annars är dom inte så olika. Jag menar, sättet båda artisternas låtar är upplaggda på är inte helt olikt. Sen är ju sounden lite olika i och för sig, Lady Gaga har lite stötigare sound, det låter lite som om att låtarna frammförs i en puckel-pist (po-po-po-poker face po-po-pokerface, rah-rah-ah-ah-aah roma-roma-ah-ah). Nu när jag tittar i parantersen ser jag hur lika låtarna är. Men varför frångå ett vinnande koncept egentligen? Nu ska jag gå och lägga mig innan jag gör någon annan konstig liknelse.


"Its all about timing" Bilden ovan kommer från Rocket Science

//P

RSS 2.0