Tribut till Pontus Hedenström
Att blåsa nytt liv i gamla projekt från tidigare episoder i mitt liv är något som faller mig i andan för jämnan. Anledningen till varför dessa projekt aldrig får ny glöd är därför att jag vet att intresset snart svalnar av. Inga tecken tyder på att denna gång kommer vara annorlunda på något sätt.
För snart 7 år sedan slog jag och Pontus Hedenström upp portarna för denna blogg. Under de tre åren som den var (mer eller mindre) aktiv hann vi med mycket. Vi tryckte bland annat upp tröjor med oss själva som motiv. Ett motiv som vi senare kom att sälja till T-Shirt Store. Vi dokumenterade våra liv och funderingar. Något som var väldigt välbehövligt under tonåren som tyvärr är en jobbig period för många.
Det senaste inlägget skrev jag sittandes på andra sidan jorden hemma hos min värdfamilj i Kentucky. Väldigt många saker har hänt sedan dess. Många tråkiga men framförallt många bra och trevliga saker. Projekt har påbörjats och sedan fallit i glömska, sinnet och livssituationen har utvecklats och vi har båda trädit in i vuxenlivet med varierad lycka. Många människor har passerat in i ens vardag och lika många har vandrat ut ur den. Umgänge är ack så förgängligt, speciellt i perioden efter gymnasiet då människor sprids över samhället och världen som torra höstlöv som dansar i vinden.
Detta hände tyvärr mig och Pontus för lite drygt två år sedan. Han flyttade bort från hemstaden och således blev vårat redan rätt sporadiska umgänge näst intill obefintligt. Ett tragiskt öde för en vänskap som kommit med så mycket gott genom åren och som hjälpte mig när saker var som jobbigast.
Medan vi fortfarande gick på gymnasiet kändes det som att jag kunde förlita mig på honom och veta att det fanns någon som höll koll på en när livet kändes kaotiskt. Jag vet dock att jag ofta var rätt frånvarande och inte alltid bidrog med samma stöd.
Vi var och är så väldigt olika men hittar trots det alltid gemensamma knytpunkter. Under åren sedan han flyttade kan jag nog tyvärr räkna våra möten på ena handens fem fingrar men oavsett hur lång tid som gått så har känslan av vänskap inte förändrats. Jag blir alltid glad av att se honom och han verkar glad över att träffa mig. Det finns en känsla av trygghet av att träffa Pontus. Som att trots att livet förändrats på de flesta sätt sedan tre år tillbaka så kan man känna att man fortfarande är sig själv och att man helt enkelt bara växer sig till ett större och starkare träd utan att för den delen förändra på kärnan som finns där längst inne.
I augusti detta år hittade vi ett nytt gemensamt intresse i onlinespelet Rocket League. Jag minns väl min förvåning när Pontus frågade om jag var intresserad av att spela det och jag är väldigt glad över att jag tackade ja. Under några veckor spelade vi med jämna mellanrum och skrattade, skämtade och funderade över livet på ett sätt jag inte kunnat göra på mycket, mycket länge. Det var lite som att dra på sig en gammal stickad tröja som man trodde att man hade tappat bort. Det var en välbekant känsla av värme som ytliga universitetskontakter inte kunnat fylla mig med under de senaste åren.
Men livet förändras ständigt och även jag har nu flyttat från hemstaden. Lyckligt nog till samma stad där denne herr Hedenström residerar. Förhoppningsvis betyder det att vår framtida kontakt inte kommer bli lika oregelbunden som den varit.
Jag skriver detta meddelande för att jag vill berätta för världen att jag tycker att Pontus Hedenström är en väldigt fin människa som förtjänar en sentimental text på en död blogg.
Tack för att jag har haft äran att få vara din vän under dessa år och jag hoppas att jag får fortsätta vara det ett bra tag till.
En skål till herr Hedenström!
Må han leva!
//F
Här var det inget snack om vem som skulle diska ikväll.
I väntan på att resten av familjen ska äta klart så jag kan diska så smygs ett blogginlägg in.
Har mått skit i veckan men inte på det hopplösa fina melankoliska sättet. Mer på det karaktärsbyggande sättet som faktiskt leder någonstans. Emobarn, take notes.
Takfläkten i rummet jag sitter i får ingen ström men snurrar likt förbannat. Det spökar minsann.
Mitt största problem med bloggande är att hitta ett ämne jag kan skriva en tillräcklig mängd ord om. Det behöver nödvändigt inte vara något spektakulärt eller särskilt intressant. Jag måste dock göra det intressant. Det finns många typer av bloggar, nichébloggar som fokuserar på ett speciellt ämne ex: Film, mode etc, livsbloggar där personer inte gör annat än intalar sig att läsare faktiskt är intresserade av vad som händer i deras liv och många fler. Vad för blogg vill jag och Pontus att det här ska vara? Det är trots allt Kalawesome 2.0 vi har att göra med. Pånyttfödd, som Jesus fast vi inte behövde ligga i en grav i 3 dagar. Vi skrev bara inget på ett drygt år. Vad vill jag göra med den här bloggen egentligen? Jag vill ha ett plank som jag kan tejpa fast mina tankar på. Åtminstone dom som jag känner att världen kan ha någon nytta av.
PS. Alla iPhone 4 ägare, vårat tryck finns nu som mobilfodral på Tshirt-store. Det är inte bara ett skydd, det är fanimig det snyggaste skyddet på marknaden. Stay safe, använd skydd!
//F
│
Gissa vem som har mindre kul under mumtimedialektionen? Och alla skiljetecken sitter p[ andra st;llen. Och jag har inga svenska bokst;ver.. Tv[ punkter ;r starkare ;n ett utropstecken.
//F
It's dangerous to go alone, take this!
Sa snusmumriken och räckte batman en smörgås.
Jag är banne mig söndertrött efter en heldag av efterrätter. Har minsann lyckats äta både brownies, banankaka och citronmarängpaj. Uppsamlingsmöten för utbytesstudenter är kanske inte så tokigt ändå.
En dag full av äventyr där jag fått prata svenska vilket jag saknat något fruktansvärt. Tyvärr blev min väska mer än lite vattenskadad och nu ligger den på mitt golv och skäms.
Vecka 3 av något mer börjar imorgon. Men inte ska man räkna veckor, sådan är för folk som känner sig pressade att veta när saker och ting händer. Något jag skiter i just nu. Jag går på magkänslan och struntar i saker jag inte känner för att göra. Tex festa och se människor jag redan inte gillar hemskt mycket bli ännu värre och göra oanständiga närmande fastän dom vet att jag inte är intresserad. Föll ner i misantropins dal för några dagar sedan och jag tror att jag börjar skymta jämn ingentinghet framför mig. Bara för att ramla ännu djupare nästa gång. Whoop whoop saker smakar beskt i mitt sinne.
//F
En första uppdatering från landet på andra sidan havet
Gah i helvetet för min faiblesse för tv-rollspel. Man blir alltid på lite dåligt humör när nästan 2 timmar speltid försvinner mot det sista hindret. Men nu ska jag inte nörda in mig på tv-spel eftersom jag trots allt är i de förenta staterna och något intressant borde finnas att säga.
Men jag vet inte vad riktigt. Familjen jag bor hos är störtsköna fast min ärade värdbror från tyskland går mig lite på nerverna, varför? Det tänker jag inte gå in på. Det bygger spänning att inte veta har jag hört. Sena middagar och värme som hindrar dig från att njuta av naturen. Förhoppningsvis höstas det snart så jag kan börja ta mig ut.
Skolan började i onsdags. En vecka senare har jag en ungefärlig bild av vad som pågår. Lärarna vill ha auktoritet genom att kallas Mr. eller Ms. [efternamn] men låter eleverna mer eller mindre leka rövare. Lektionerna är enkelt som soppnudlar och de elva timmarna från jag vaknar till jag kommer hem flyger av någon anledning iväg.
Men det får räcka för tillfället. Vad vill våra (teoretiska) läsare veta?
Men jag mår bara fint och det är alltid något.
//F
Ett inlägg för dom som inte gett upp.
Idag är det söndag. Kalawesome har nu legat död i över 2 månader. Ingen har påpekat det, ingen har brytt sig. Inte jag eller Pontus heller. Att blogga är inget enkelt. Inte om man nischar sig. Något vi inte gjorde. Det är ett gott tecken på vilken nivå vårat engagemang låg på.
Men ikväll kände jag att det behövdes ett inlägg. Efter dessa 2 månader borde alla läsare sedan länge försvunnit. Alla ni som läser detta kan därför kalla er något utöver andra. Mest troligt kommer ingen läsa det här men det spelar inte mig någon roll.
Jag har aldrig förstått mig på söndagar. Vissa älskar dom, andra hatar dom. Jag bryr mig inte. Söndagar är bara en dag precis som alla andra. Precis som en tisdag eller onsdag. Inget har förändrats. Att vara ledig en hel dag tycker många är skönt. Många ser helgerna som en magisk tid där dom kan göra vad som helst. För många är helger synonyma med frihet. För mig betyder helger många timmar av ingenting. Många, långa timmar av ingenting. Vad gör man en hel dag då inget känns intressant, då inget känns meningsfullt? På vardagarna behöver jag inte tänka på sånt. Då har jag trots allt något ja måste göra. Jag måste gå i skolan. Skolan är min fristad även om jag inte jobbar på lektionerna. Att ha tråkigt på skolan är ingenting jämför med att ha tråkigt hemma. Särskilt när man minns hur man tidigare känt att man haft för lite tid.
I'd like to be. Under the sea, jätteskalbaggar och Rymdsmurfar.
Nu har både Pontus och Filip fått chansen att återvända till vårat steampunkparadis Rapture.
En stad under vattnet där dom stora tänkarna inte hindras av samhällets regler.
En stad där förskare får göra vad dom vill, precis som alla andra. Inga normer som stoppar människans framtåg.
Låter inte det som en perfekt värld? Den värld där alla står för sin egna lycka. Där man måste dra sitt strå till stacken. Samhällets parasiter kastas ut, ingen får snålskjuts genom livet.
Det är den grundläggande och starkaste stöttepelaren i Bioshocks historia. Som någon lysande stjärna lyckats förutspå har uppfäljaren till nämnda Bioshock släppt. En uppföljare till en av de mest gripande och känsloväckande berättelser jag upplevt. Hästlängder mer än vad rymdsmurfarna på Pandora någonsin kunde drömt om att göra.
Alla ni som nu suckar för er själva och tänker "Han kan inte vara seriös. Aldrig kan något som ett spel berätta en historia på ett sätt som en film eller bok kan göra." har gått miste om några underbara historier. Det har såklart alla som inte läst Liftarens guide till galaxen också gjort. Likväl har jag missat många rullande bildrutor och pappersark fyllda med skildringar jag skulle älska ända in i de djupaste djup av min själ.
Alla människor drivs av olika saker och njuter av olika sorters media. Vissa gillar schlager, andra death metal. Vissa gillar komdier, andra drama. Jag å andra sidan, när det gäller böcker gillar antingen betänkvärda djupa berättelser eller olika syner på människans brister och hur sårbara och bedrövliga vi är. Inget drar i mina intressetrådar så hårt. Om inte allt för länge tänker jag plocka hem Förvandligen av Franz Kafka en av det tidiga 1900-talets stora, melankoliska författare.
Åter till Avatar då. Det var ungefär 3 veckor sen jag såg den en lördagkväll i slutet på Januari. Ingen dålig film, absolut inte. Jag njöt i stora drag av den. Tyvärr kändes den väldigt blaskig och förutsägbar ibland. Fin inriktning med människan som "bad guy" i vilket fall som helst. Men jag såg inte i första hand filmen för historians skull. Na'vi folket vad charmiga så det räckte och blev över, men alla händelser runt dom kändes precis som "Random Spacemarine movie number 15" inget speciellt där förutom någon tweak här eller där bara. Menmen, kommer det uppföljare tänker jag se dom och njuta i fulla drag av den underbara värld som byggts upp.
Med dom orden väljer jag att sluta kvällens inlägg. Förhoppnigsvis dröjer det inte 3 veckor till nästa inlägg.
Nedanför följer ett stycke underbar artwork från Bioshock 2.
PS. Jag snurrade just igång "I am Rapture. Rapture is me", en ny vinyl LP med hela original Bioshock soundtracket. aldrig tidigare jag hört något så vackert komma från en vinylskiva.
En stad under vattnet där dom stora tänkarna inte hindras av samhällets regler.
En stad där förskare får göra vad dom vill, precis som alla andra. Inga normer som stoppar människans framtåg.
Låter inte det som en perfekt värld? Den värld där alla står för sin egna lycka. Där man måste dra sitt strå till stacken. Samhällets parasiter kastas ut, ingen får snålskjuts genom livet.
Det är den grundläggande och starkaste stöttepelaren i Bioshocks historia. Som någon lysande stjärna lyckats förutspå har uppfäljaren till nämnda Bioshock släppt. En uppföljare till en av de mest gripande och känsloväckande berättelser jag upplevt. Hästlängder mer än vad rymdsmurfarna på Pandora någonsin kunde drömt om att göra.
Alla ni som nu suckar för er själva och tänker "Han kan inte vara seriös. Aldrig kan något som ett spel berätta en historia på ett sätt som en film eller bok kan göra." har gått miste om några underbara historier. Det har såklart alla som inte läst Liftarens guide till galaxen också gjort. Likväl har jag missat många rullande bildrutor och pappersark fyllda med skildringar jag skulle älska ända in i de djupaste djup av min själ.
Alla människor drivs av olika saker och njuter av olika sorters media. Vissa gillar schlager, andra death metal. Vissa gillar komdier, andra drama. Jag å andra sidan, när det gäller böcker gillar antingen betänkvärda djupa berättelser eller olika syner på människans brister och hur sårbara och bedrövliga vi är. Inget drar i mina intressetrådar så hårt. Om inte allt för länge tänker jag plocka hem Förvandligen av Franz Kafka en av det tidiga 1900-talets stora, melankoliska författare.
Åter till Avatar då. Det var ungefär 3 veckor sen jag såg den en lördagkväll i slutet på Januari. Ingen dålig film, absolut inte. Jag njöt i stora drag av den. Tyvärr kändes den väldigt blaskig och förutsägbar ibland. Fin inriktning med människan som "bad guy" i vilket fall som helst. Men jag såg inte i första hand filmen för historians skull. Na'vi folket vad charmiga så det räckte och blev över, men alla händelser runt dom kändes precis som "Random Spacemarine movie number 15" inget speciellt där förutom någon tweak här eller där bara. Menmen, kommer det uppföljare tänker jag se dom och njuta i fulla drag av den underbara värld som byggts upp.
Med dom orden väljer jag att sluta kvällens inlägg. Förhoppnigsvis dröjer det inte 3 veckor till nästa inlägg.
Nedanför följer ett stycke underbar artwork från Bioshock 2.
PS. Jag snurrade just igång "I am Rapture. Rapture is me", en ny vinyl LP med hela original Bioshock soundtracket. aldrig tidigare jag hört något så vackert komma från en vinylskiva.
//F
Filip och Pontus, fotografernas skräck
Igår hände det en grej, jag och Pontus (Emma, Angelica och Andreas) fotograferades på RIKTIGT! om man kan säga så. Med mycket blixt och liknande. Emma, Angelica och Andreas var jätteprofessionella. Stora tummar upp till er. Jag och Pontus däremot. Inte lika, vi flängde mest omkring och var störande. Ajja, någon bra bild borde man lyckats kräma fram. Förhoppningsvis.
Och nu är vårterminens andra vecka startad, med alla håltimmar som hör till. Men jag klagar inte. Nu får man trots allt en chans att umgås med människor. Något som man inte kan neka till att ha saknat lite.
För det 3:e så kan ni skylla hela bloggens inaktivitet på mig. Jag har helt enkelt varit lat och inte orkat.
//F
Kalawesome till folket
Goda nyheter ni trogna läsare där ute. Väldigt goda nyheter!
Så alla ni som köpte tröjor förut! Känn er speciella. Ni som fick Kalawesome ut till mängden.
Som alla vet så sålde jag och min kollega Pontus t-shirts med ett eget tryck förra månaden och på ett förslag (som jag tror kom från Angelica) skickade Pontus ett intressemail till T-Shirt store.
Kort och gott har vi lyckats sälja vårat tryck till dom och tjänat en liten slant. Framför allt är jag och Pontus mest dopaminfyllda på grund av att ha lyckats få ut en design till massorna. Att se att vårat verk uppmärksammats.
Vi vet inte i nuläget om tröjan kommer säljas i butik (mest troligt inte) men kommer säljas via deras hemsida.
Så alla ni som köpte tröjor förut! Känn er speciella. Ni som fick Kalawesome ut till mängden.
GOOD JOB!
//F
Livet är ett stillastående vattendrag
Som titeln så fint beskriver så han det inte hänt så jättemycket speciellt i mitt liv. Hade rejält med näsblod i natt ... så intressant är mitt liv just nu. Utan skolan har jag inte mycket energi att hitta på något.
Att blogga innebär att få något ointressant att låta intressant. Något jag inte riktigt fått kläm på än.
Ajja, nu är det dags att skriva något annat. Som ni flesta vet så är det nu nytt år 2010 för att vara precis. För mig känns det precis som 09. Ingen skillnad. För mig är det Januari nu, precis som det var Januari förra året, ingen skillnad. Dessutom kan jag lova att December kommer i år också. Året är ett hjul. Det slutar där det börjar. Vem bestämde att December skulle vara årets sista månad? Finns det ens någon logisk förklaring till det?
Nå, nu ska jag slita mig från datorn och krypa ut och frysa.
//F
So long sweet Stockholm
Se på fan, ikväll var det sista kvällen i Stockholm för det här året. Den senaste veckan har varit onekligt bekväm men väldigt trevligt bloggfattig. Mycket på grund av julens härligheter men också till stor del av min lathet.
Det är såklart inte jättekul att lämna den stad av städer jag tillbringat min jul i tillsammans med min släkt. Men likväl känns det inte så tokigt heller. Att få komma hem och återgå till det "normala", att ha riktigt lov. Då man kan sova halva dagarna och tillbringa nätterna med Sofia som jag saknat väldigt mycket. (Se på den du!) För övrigt har jag spenderat dagen till stor del hos min farmor, farbror och faster. Som vanligt bjöds det på fika så det räckte och blev över. Tårtgrädde upp i bihålorna, no lies .(nästan) På grund av det klockade jag in ett nytt höjdrekord vad gäller blodsockret sen jag kom ut från sjukhuset. 23.9 låg jag på. Det normala är mellan 4-10. Jag har nu lyckats dra ner det lite men man mår inte jättefint när sån skit händer. Ungefär så mycket inspiration har jag just nu. :D
Nu sitter resten av min familj och tittar på Da vinci koden som just nu spelas på 1:an. Själv tog jag en paus för att skriva några fina ord till er alla läsare som har stått ut med våran minst sagt tråkiga vecka … bloggmässigt.
//F
Det är såklart inte jättekul att lämna den stad av städer jag tillbringat min jul i tillsammans med min släkt. Men likväl känns det inte så tokigt heller. Att få komma hem och återgå till det "normala", att ha riktigt lov. Då man kan sova halva dagarna och tillbringa nätterna med Sofia som jag saknat väldigt mycket. (Se på den du!) För övrigt har jag spenderat dagen till stor del hos min farmor, farbror och faster. Som vanligt bjöds det på fika så det räckte och blev över. Tårtgrädde upp i bihålorna, no lies .(nästan) På grund av det klockade jag in ett nytt höjdrekord vad gäller blodsockret sen jag kom ut från sjukhuset. 23.9 låg jag på. Det normala är mellan 4-10. Jag har nu lyckats dra ner det lite men man mår inte jättefint när sån skit händer. Ungefär så mycket inspiration har jag just nu. :D
Nu sitter resten av min familj och tittar på Da vinci koden som just nu spelas på 1:an. Själv tog jag en paus för att skriva några fina ord till er alla läsare som har stått ut med våran minst sagt tråkiga vecka … bloggmässigt.
//F
Lugnet för stormen
Idag var det julafton, idag är det julafton.
Så före Pontus mastodontinlägg kände jag att den lilla människan skulle komma till tals.
24:e December blir aldrig vad den tidigare varit. Mer och mer glider den magiska känslan bort. Vissa saker försvinner trots det aldrig. Min ohälsosamma sukt efter revbensspjäll är en utan dom. Den andra är min glädje över att se Husvagnsklippet under Kalle Anka. Det finns ingen Disney som gammal Disney. Ville bara klargöra det för alla. Resten av Kalle är väl helt ok. Själv har jag inte sett varken Snövit, Robin Hood eller Lady och Lufsen och kan därför inte känna så mycket för dom. Djungelboken däremot var mitt knark när jag var yngre, 3 ggr i veckan typ + att jag knarkade Aladdin nästan lika mycket ... någon kväll blir det dags för Disney marathon känner jag.
Tyvärr äger jag ingen videokamera och orkade inte pilla fram en vanlig kamera så det blir inga bilder för er.
Slutligen vill jag bara ge lite skamlös reklam till en hemsida. Threadless.com som har alldeles för mycket snygga t-shirts för att det ska vara hälsosamt. Jag älskar den hemsidan. Något mitt familj mycket väl vet. Inte konstigt att jag därför fick 3 st nya tröjor just därifrån.
Nä, nu ska jag sluta skriva och ägna mig åt något annat lika dumt.
Här nedanför kan ni se en av mina nya t-shirts. Wear your nerdiness with pride.
//F
Så före Pontus mastodontinlägg kände jag att den lilla människan skulle komma till tals.
24:e December blir aldrig vad den tidigare varit. Mer och mer glider den magiska känslan bort. Vissa saker försvinner trots det aldrig. Min ohälsosamma sukt efter revbensspjäll är en utan dom. Den andra är min glädje över att se Husvagnsklippet under Kalle Anka. Det finns ingen Disney som gammal Disney. Ville bara klargöra det för alla. Resten av Kalle är väl helt ok. Själv har jag inte sett varken Snövit, Robin Hood eller Lady och Lufsen och kan därför inte känna så mycket för dom. Djungelboken däremot var mitt knark när jag var yngre, 3 ggr i veckan typ + att jag knarkade Aladdin nästan lika mycket ... någon kväll blir det dags för Disney marathon känner jag.
Tyvärr äger jag ingen videokamera och orkade inte pilla fram en vanlig kamera så det blir inga bilder för er.
Slutligen vill jag bara ge lite skamlös reklam till en hemsida. Threadless.com som har alldeles för mycket snygga t-shirts för att det ska vara hälsosamt. Jag älskar den hemsidan. Något mitt familj mycket väl vet. Inte konstigt att jag därför fick 3 st nya tröjor just därifrån.
Nä, nu ska jag sluta skriva och ägna mig åt något annat lika dumt.
Här nedanför kan ni se en av mina nya t-shirts. Wear your nerdiness with pride.
//F
Dagen för C-day, fastvuxen i en fotölj
Det är inte lätt att blogga utan något att skriva om. Filips underbara äventyr i Stockholm skiljer sig inte mycket från mitt liv hemma. Inte för att jag klagar.
Som Pontus skrev så är det julafton idag. Klockan slog 00.00 nyss, i skrivande stund. Så, god jul på er alla.
Mina kusiner bor i Sollentuna, en liten bit utanför "schtan" där dom nyligen "slutfört" arbetet på det nya centrumet som pågått i X antal år. Därför passade jag på att traska dit mitt i eftermiddagen. Skön, kall, frisk luft fyllde mina näsborrar där jag gick. Väl inne i Sollentuna centrum myllrade det av folk. Inget annat kunde väl förväntas? Det var ju dagen före julafton. Resten av dagen spenderade jag i diverse soffor och vid andra fina, trevliga möbler. Julgransklädning stod på schemat. Jag hängde väl upp en boll eller två. Resten skötte mina kusiner, Mr. Bror och hans flickvän (som hälsade på) mer än gärna och lyckades åstadkomma ett väldigt trevligt julträd. Själv satt jag mest i en fotölj under tiden. En arbetsuppgift jag trivdes underbart mycket med.
Sen dess har jag spenderat resten av kvällen praktiskt taget fastvuxen i denna fotöljers fotölj (den är verkligen hemskt bekväm) framför TVn och lyckades beta av ännu en film på min långa lista över filmer jag fått skäll över att jag inte sett. Denna kväll var det Love actually som fick strykas av. Romantisk komedi så det sprutade om det men jag njöt av föreställningen. Sämre filmer har jag sett.
Med dom orden önskar jag er alla läsare som läser detta innan läggdags godnatt och god jul. För alla er som läser detta till morgonen. Ingen god natt. Bara god jul.
//F
Som Pontus skrev så är det julafton idag. Klockan slog 00.00 nyss, i skrivande stund. Så, god jul på er alla.
Mina kusiner bor i Sollentuna, en liten bit utanför "schtan" där dom nyligen "slutfört" arbetet på det nya centrumet som pågått i X antal år. Därför passade jag på att traska dit mitt i eftermiddagen. Skön, kall, frisk luft fyllde mina näsborrar där jag gick. Väl inne i Sollentuna centrum myllrade det av folk. Inget annat kunde väl förväntas? Det var ju dagen före julafton. Resten av dagen spenderade jag i diverse soffor och vid andra fina, trevliga möbler. Julgransklädning stod på schemat. Jag hängde väl upp en boll eller två. Resten skötte mina kusiner, Mr. Bror och hans flickvän (som hälsade på) mer än gärna och lyckades åstadkomma ett väldigt trevligt julträd. Själv satt jag mest i en fotölj under tiden. En arbetsuppgift jag trivdes underbart mycket med.
Sen dess har jag spenderat resten av kvällen praktiskt taget fastvuxen i denna fotöljers fotölj (den är verkligen hemskt bekväm) framför TVn och lyckades beta av ännu en film på min långa lista över filmer jag fått skäll över att jag inte sett. Denna kväll var det Love actually som fick strykas av. Romantisk komedi så det sprutade om det men jag njöt av föreställningen. Sämre filmer har jag sett.
Med dom orden önskar jag er alla läsare som läser detta innan läggdags godnatt och god jul. För alla er som läser detta till morgonen. Ingen god natt. Bara god jul.
//F
The world has turned and left me here
För ungefär två timmar sen landade Filip vid Arlanda flygplats för att fira jul med sin släkt, trevligt nog bosatta i Stockholm. Precis som alltid är det väldigt trevligt att träffa hans kusiner och deras familj. Varannat år flyger Filips familj ner till "fjollträsk", varannat år flyger dom upp till kalla, hårda norrlänningar i Skellhell.
Livet leker, det är den 21 December. Om inte allt för länge är det dags att krypa in för natten. Om bara tre dagar är det julafton, med allt vad det innebär. Sött godis, skårlig musik och Kalle Anka. Filip älskar allt. Inte för att Gud jr. föddes för 2000 år sedan utan för få en ursäkt att slappna av och njuta av hans ledighet. Att få träffa personer man inte ofta träffar.
Imorgon är det den 22, då fyller Filips kollega Pontus år. The big 16.
Därför tänkte Filip som för att fira födelsedagsbarnet lägga upp den bild som Pontus råkade glömma i hans LAN inlägg.
Jag gillar dig parvel.
God natt världen.
God natt Mr. Man of Pontus
//F
COMEBACK!
Nu var det ändå ett bra tag sen vi bloggade. Våra t-shirts har kommit och ser underbara ut.
Jag sitter i mitt rum med ett huvud som värker och påsar under ögonen. Gick och la mig klockan 7 i morse. Vaknade sedan 3 timmar senare. Borde egentligen lägga mig och ta igen lite välbehövd sömn till ikväll. Men det blir inte av. Inte just nu iaf.
Varför mår jag såhär då?
Ett kort enkelt ord på 3 bokstäver. LAN, nördarnas paradis. Känslan att sitta och svettas i ett litet varm rum med 5 andra personer. Vad finns inte att gilla :D
Tyvärr tär det på kroppen, och hjärnan, men jag ångrar ingenting. 10 timmar sträck (nästan) framför diverse spel är något jag inte gjort sen i Januari. Ja, det var ett tag sen jag LANade.
Men idag är det lördag, och det betyder ingenting. Men det är jullov :D Det kan jag inte neka. Det känns riktigt jävla bra. :D
God fortsatt dag.
//F
3:e inlägget för kvällen.
Och det är Filips första. Han sackar efter eller vad tycker ni.
Först och främst ska Filip gratulera Pontus till 8-bitar à la 80-tal. *applåder*
Nu till ett inlägg jag tänkte skriva i måndags. Varför blev det inte av? För att jag är LAT varken mer eller mindre.
Både Pontus och jag tillhör den lilla minoriteten vänsterhänta människor i världen. Till skillnad från andra minoriteter i världen så tllägnas inte vi stora rubriker eller politiska frågor. Vi får bara stå där med köksredskap för högerhänta.
Jag påmindes återigen om världens brister i Lördags då jag satt på "Nya caféet" i Umeå. Jag hade beställt in cheesecake bara för att det är så förbannat smarrigt. Tillsammans med tårtbiten tog jag en tårtgaffel. Ni vet vad en sån är va? (Den har en liten skäryta på ena sidan) Vilken sida sitter den på då? Jo vänster, så högerhänta kan använda den. Vilket förvandlar en finfin specialgaffel till en helt vanlig tråkig gaffel.
Sen måste jag också klaga lite på konservöppnare. Återigen skapta för högerhänta. Helt värdelösa för oss vänsterhänta. Den går ju inte att använda! D:
Personligen passade jag att köpa en specialanpassad för vänsterhänta när jag var i London (jag älskar den staden) så det är ju löst för mig. Men tänk på Pontus. Den lilla stackaren :(
Där har ni eländet! Tänk på världens minoriteter ;)
//F
Idag är det söndag.
Imorgon är det måndag, början på höstterminens sista vecka.
Det är med blandade känslor jag dyker in i denna slutgiltiga onödigt ansträngande vecka.
Först och främst känns det såklart helt underbart att få några dagar lediga (det är egentligen 3 veckor, skrev fel tidigare) ... vänta lite, jag har redan bloggat om det här :-/
Jaja, då får man ta och rycka fram något annat lika ointressant ... idag är det 3:e advent dessutom, 3 tända ljus i ljusstaken. Mysigt? Ja, kanske det. För vissa, inte för mig. Jag spenderar istället Luciadagen med att blogga helt ointressant information för läsare som tittar förbi våran blogg varje dag för att kolla om Pontus skrivit något.
Mitt liv är en stillastående damm just nu. Hittar inte på något speciellt bloggvänligt intressant att trollbinda er med.
Har dessutom märkt att det är svårare att skriva inlägg på helgerna, något bara ni tar skada av.
Slutligen har vi fortfarande 4 prov som väntar just runt hörnet, odisciplinerad som man är har man knappt pluggat så allt har korvat ihop sig till idag. Inte den bästa känslan som finns.
Hoppas Palle blir glad nu, när Filip också kan skriva EMO-inlägg.
Are you going to Scarborough Fair?
//F
Inom mig finns ett litet barn som längtar efter julen. Det barnet tystas med musik.
Nu nalkas hörstterminens sista vecka och allt vad det innebär. 4 prov, "julfysik" och julkul på idrotten. Hur roligt det kommer bli kan debatteras. Men man ska inte klaga, det är trots allt lov snart. Visserligen bara två veckor men återigen, vi ska inte klaga.
Våra trognaste läsare kommer nog ihåg Pontus gnälliga inlägg om saknad julkänsla förra veckan?
Det är idag bara 2 veckor kvar innan julafton och min julkänsla, som uteblev förra året, lyser starkt med sin saknad. Men hålet julkänslan skapar täpps gladeligen igen av annat mycket trevligare. Som bra musik och amatörsång.
Mr Bror och hans polers spelar nämligen Rock Band i rummet bredvid. Visserligen låter sången inte som änglakörer, tack och lov, men inlevelsen finns och inget annat räknas. Ett värdigt substitut för den alldeles för uttjatade "klassiska" julmusiken.
Däremot kan jag inte svika julen helt. Jag ska trots allt flyga ner till Stockholm och hälsa på min släkt och äta mig tjock på varierande kakor och bullar. Julmaten räknas inte, den blir ju alla lite småfeta av.
På grund av det börjar det dra ihop sig att leta rätt på lite bra musik att smälta hjärnan med i jul.
Några bra tips? (Jag försöker få er att kommentera!)
Mitt självklara förstaval blir såklart Weezer :D
Deras senaste album släpptes förra månaden och det låter minst lika bra som albumen innan dess.
Tack går till Angelica som länkade våran blogg från sin!
Hej Angelica!
//F
Weezers nya, bara för att
Ett kort återseende
Nu fick det vara nog. Har inte bloggat sen i fredags, mycket bara för att jag inte orkar.
Jag tittade lite fort efter nya kommentarer.
Palle gav oss skit för att vi inte hade uppdaterat på ett tag. (det var före Pontus inlägg)
Palle gav oss skit för att vi inte hade uppdaterat på ett tag. (det var före Pontus inlägg)
Till dagens ämne: Bilar som inte blinkar när dom ska svänga.
Alla har vi råkat ut för dom. Man står vid en väg, kanske med en cykel eller moped, och ska gå över, alternativs cykla etc.
En bil kommer, blinkar inte, så du står vänligt kvar för att inte vara i vägen när den kör förbi. Men nej! Bilen svänger och under tiden har ungefär 324 nya bilar dykt upp. Du måste med andra ord stå och vänta ett bra tag till bara för att bilen inte blinkade. I-landsproblem så det skriker men jag störs ändå på det.
Ännu värre är det väl när dom blinkar just när dom svänger. Då är det ju trots allt försent då.
Det böev ett kort inlägg idag. Har fortfarande inte ork :)
Vad är det där? Konstiga orangea lampor? Justja, "blinkers"! Lär er använda dom!
//F
Filip, de stora frågornas man.
I morse när jag satt och tuggade i mig dagens tydligen viktigaste måltid började tänka.
Vanliga tankar och andra kanske inte lika vanliga tankar.
Till slut fick jag en släng av genialitet.
-När börjar ett hörn? frågade jag min moder som satt på andra sidan frukostbordet.
Inte för att få ett svar utan mest bara för att göra frågan konkret.
Så vad säger ni?
När börjar ett hörn?
//F
